Haley's perspektiv:

Den där känslan, den där smärtan jag hatar den.
Jag fick ännu en spark i magen av min så kallade "pappa".
efter några till sparkar och slag, gick han in på sitt rum.
Jag låg kvar en stund och tänkte på hur mitt liv var.
ända sen mamma dog, har mitt liv blivit en katastrof.
Jag klarar inte mer, jag måste gör det.
Jag kommer ihåg förra gången, jag hade
ställt mig framför ett tåg, men precis när tåget kom
fegade jag ur, det ska inte hända den här gången.
Jag satte mig sakta upp, mitt huvud bultade och hela
världen snurrade.
Jag haltade upp för trappan, tog fram allt mitt
smink och och täckte över alla min nya blåmärken.
Jag tog min skateboard och åkte till min klippan.
Det var min favorit plats, och därför skulle jag göra det här.
Jag tog ett djupt andetag och började räkna tyst.
ett...två..jag tog ännu ett djupt andetag...tog sats och...

Justin's perspektiv:
5 minuter tidigare...

Jag satt i bussen påväg hem från turnén.
Jag kollade ut genom föstret och
tänkte, på hur mycket jag saknade min familj
och vänner, på hur mitt liv har förändrats
och vilket fanstastiskt liv jag har.
-justin,sa mamma. Jag vaknade ur mitt dagdrömmande och kollade mot
mamma.
-ja, vad är det?, frågade jag.
-hur mår du egentligen, du ser lite sliten ut.
-jag är bara trött, svarade jag.
Jag fortsatte kolla ut genom fönstret, plötsligt såg
jag en tjej men brunt långt hår, hon såg ut att vara i min ålder.
Hon stog på kanten av en klippa, först fick jag lite
panik men sen tänkte jag att hon bara
ville kolla på den fantastiska utsikten.Jag såg att hon tog sats, och då fattade jag.
-STANNA BUSSEN, skrek jag.
han kollade konstigt på mig men gjorde som jag sa.
Jag sprang så fort jag kunde och tog tag om hennes
arm och drog bort henne från kanten.

Haley's perspektiv:

Tre... jag skulle precis hoppa när någon tog tag
om min arm och drog bort mig från kanten.
Jag svor tyst för mig innan jag började springa
hem utan en enda blick mot honom. Precis innan jag skulle
öppna hemdörren slog pappa upp dörren.
-VAD FAN HAR DU VARIT UNGA DAM, skrek han argt som att han
skulle bry sig.
-ute, svarade jag tyst.
-TALA INTE MED DEN TONEN MOT MIG, sa han och slog till mig
hårt på kinden och spottade mig i ansiktet sedan gick han
ut genom ytterdörren med en hög smäll.
Fan... varför kunde han inte bara låta mig dö?
Jag gick upp på mitt rum och la mig ner i sängen
och somnade.